Skivkontrakt eller ej

Vi har pratat ett par gånger på telefon med Viktor från skivbolaget, och han har skickat några exempel på låtar han tycker vi skall göra och som han vill ge ut på skiva med oss. Det är inte vår typ av musik, det är en rock med inslag av folkmusik. Vi har diskuterat fram och tillbaks, Lars och Mats tycker det är världens chans att komma vidare i musikindustrin, Erik och Anders tycker att vi säljer vår själ och skall inte spela musik vi inte gillar. Hans kan inte bestämma sig.

Nu sitter vi återigen i spaavdelningen i Anders stora villa och diskuterar. Efter en lång diskussion och många öl kommer vi fram till att det är ju detta vi gillar, dricka öl och spela musik vi älskar. Att vi lyckats på scen och många uppskattat våra framträdanden är ju bara en bonus. Vår vänskap, att göra saker vi gillar tillsammans med de vi gillar – nej ingen skall få styra över oss. Det skålade vi för!

Oväntad möjlighet

I måndags ringde nöjesansvarige på Silja Line. Lars som svarade blev först helt mållös, men de hade fått en avbokning från ett annat band till helgens ”Rockkryssning” fredag – lördag och undrade om vi ville ta platsen? Bra betalt var det också. Den chansen tackade vi inte nej till.  Nu var det snabba ryck – minibuss och släp skulle hyras, fredag morgon skulle vi vara på plats i Stockholm så vi beslutade att åka upp torsdag kväll. Även om det var flera band som spelade samtidigt i olika lokaler på färjan skulle detta bli den största publik vi spelat för någonsin.

Vi spelade i en bar på mellandäck, vi skulle uppträda fyra gånger varje kväll ca 45 minuter varje gång. Det var en fantastisk känsla när vi såg att publik kom tillbaks som lyssnat på föregående spelningar, det var stundtals riktigt trångt i baren, men stämningen hög och alla sjöng med. Vilken känsla att höra ”En gång till, en gång till” eller ”More time, more time”. Det är lätt att vänja sig vid att vara rockstjärna.

Vi var ordentligt trötta när vi vaknade i Helsingfors och beslutade att stanna hela dagen på båten och vila. Vi skulle ju spela lika mycket på vägen tillbaks.

Mellan två av spelningarna på vägen hem hängde vi lite i en annan pub på båten och tog en öl. Då kom en man i trettioårsåldern fram till oss. Han hette Viktor och presenterade sig som agent på ett skivbolag. Han tyckte vi var bra, men menade att vi kan bättre än att bara spela covers. Han kände en låtskrivare som han trodde skulle göra den perfekta musiken för oss. Alla tyckte nog innerst inne att det lät bra, men vi sa att vi får diskutera det i gruppen och höra av oss när vi kommit hem. Vi bytte visitkort med Viktor innan han gick. Vi kunde knappt dölja vår glädje och Hans sa att efter sista spelningen är det champagne i vår hytt!